*snörvel*
Är fortfarande dålig, kände igår att halsontet var på väg tillbaka och nu känns det ännu sämre plus lite hosta. Men ingen feber iallafall. Jag tror jag ska gå till vårdcentralen idag och höra om de kan hjälpa mig men mest troligt lär de bara skicka hem mig. Det kanske är bättre att ringa dem istället, känns aldrig som man fått nån ordentlig hjälp där. Idag är det iallafall fredag. Ha en fin dag allihopa!
Plåstra om mig
Nu har jag varit ordentligt förkyld i två veckor. Det började efter middagen på Flippin Burgers. Kände redan när vi satt där och åt hur jag kände mig varm och febrig. Borde väl stannat hemma från jobbet men dum som man är så jobbade jag hela veckan. Fastän jag hostade och nös och hade ont i halsen. Det resulterade i feber på helgen och jag fick ställa in Halloweenfesten hos min kära tvilling Simon som jag inte sett på 100 år. Kände mig lite bättre på söndagen och jobbade sedan hela veckan fast jag va jättesnuvig. Den här helgen gick jag inte på aw som jag tänkt i fredags och jag gick heller inte på Twin Shadows konsert på Strand (som jag planerat att gå på sedan länge med Vivi). I lördags hade vi besök av Anders familj och sen var det fest på kvällen som vi ändå lämnade tidigt pga tråkigt och söndagen riktig slappdag! Ändå inte frisk!! Inget hjälper. Kanske är det för att jag konstant har en klump i magen, känner mig stressad att jag inte hinner allt, att jag inte är fler personer som kan va på flera ställen samtidigt. Är nog bra på att inte visa stressen utåt men hur ser det ut på insidan?
JÄVLA SKIT BREDBANDSBOLAGET
Jag HATAR den här leverantören. Bara strul, långa telefonköer och tekniker som inte kommer. Har suttit i kö i över 20 min mellan varje person som de kopplat mig emellan och jag är så less så jag vill dö. Jag beställde tjänsten i april och i slutet av juli började det fungera och de två betalningsfria månaderna har jag inte sett röken av men däremot har jag fått fakturor på över 1000 kronor.... Jag har ringt och mailat dem säkert 2 ggr i veckan och det är så jävla tråkigt att behöva lägga så mycket tid och energi på nåt som bara ska fungera. Jag hade ALDRIG valt dem om jag vetat att det skulle bli så här och jag får inte säga upp abonnemanget eller häva köpet heller, så jag är bunden till april med denna SKITLEVERANTÖR! 1 timme och 22 minuter har jag suttit och pratat och väntat i kö bara ikväll.... Så nöjd just nu. NOT!!
De har inte fixat med min ersättning eller lagt in de två betalningsfria månader som utlovades när jag tecknade abonnemanget.... Det verkar som de ser tiden som min felanmälan låg inne som de betalningsfria månaderna. Hur jävla dum får man bli??
1 timme och 37 minuter av min fina kväll... Men nu ska jag iaf få kompensation på 1278 kr och de två betalningsfria månaderna som de lovade i april. Yay!! Kan inte förstå att de försökte blåsa mig på de två betalningsfria månaderna bara för att felanmälan var aktiv då. Är de dumma i huvudet? Jag hoppas jag slipper ringa dem igen. Jävla idioter alltså... Fatta va dålig reklam de gör för sig själva. Som när de säger att den tekniker ska komma kl 8 på morgonen och man sitter o väntar till 11 men ingen kommer... ringer och frågar om de skickat nån och de inte har nåt svar...
Söndagsångest
Det va länge sen jag kände den men nu gör jag verkligen det. Längtar inte alls efter att gå till jobbet och vill inte alls ha en ny vecka. Om veckan ändå kunde börja med tisdag. Bara 4 arbetsdagar. Vilken dröm. Gonatt!
Jag skäms
Sitter just nu utanför AMS och skäms. Kallad till gruppmöte kl 10 för info om vad de kan göra för mig och alla andra arbetssökande. 2 timmar kan mötet ta. Känner mig värdo eftersom jag varit på så många intervjuer, men inte fått jobb än. Andra har haft mer erfarenhet. Just nu väntar jag besked från ett jobb jag absolut vill ha och imorrn ska jag på en annan intervju för en annan tjänst jag kan tänka mig. Så varför sitter jag här och skäms? Att det är många som söker jobb som ekonomiassistent i Stockholm kan man ju förstå, även att det är tuff konkurrens. Och jag har ändå fått bra feedback från rekryterare efter intervjuer jag varit på. Ändå skäms jag över att sitta här nu och känner mig misslyckad.
Inställda drömmar
Ibland känns allt bara så himla värdelöst. Idag är en sån dag. Det känns som om jag hade så många drömmar och önskningar som jag hade hoppats att jag skulle uppfyllt vid den här åldern men ingenting har blivit som jag önskat. Ibland känns det bara som livet rinner en ur händerna hur mycket man än försöker att göra rätt och vara positiv. Ibland känns kärleken till livet inte så stark som den borde.
Loppan lura...
Eller försökte slappa... Jag har fått nån allergisk reaktion på nåt, trodde det va nya sköljmedlet men det kan lika gärna va apelsinerna jag ätit senaste tiden. Små utslag över hela kroppen även på ansikte och hals. Sedan i fredags har det kommit och gått men nu börjar det äntligen ge med sig. Men jag har slitit mitt hår över vad det kan vara? Det har kliat som tusan! Ska tvätta om alla kläder UTAN sköljmedel och låta bli apelsiner några dagar.
Migrän
Migrän är en av våra vanligaste folksjukdomar. Det viktigaste symtomet vid migrän är attacker av svår huvudvärk. De kan bland annat utlösas av stress, sömnbrist, fasta, viss mat och - hos kvinnor - hormonförändringar.
Never ending story...
Det här pärmjobbet, det tar aldrig slut! Har gjort massor av pärmar o fyllt många lådor. Och nu ska de skickas o sen fortsätta med mer pärmar. Undrar hur många paper cuts jag fått under min tid i pärmfängelset? Och hur många träd som fått sätta livet till?
Pärmfängelset
Jag hade aldrig trott att ett arbete som kursadministratör skulle vara lika med att göra pärmar på heltid... Snacka om att bli grundlurad. Skönt att man har sagt upp sig.
Snuvig... igen!
Den här hösten har inte startat så bra. Nu är jag snuvig igen. Satt på t-banan imorse o nös o sen fortsatte det hela dan. Känner mig helt frusen o snuvig o snorig o eländig. Det är dags att krypa till kojs o hoppas att få vakna frisk imorrn. 1-dags-förkylning. Tack det räcker så.
När du bestämt dig...
Då känns det alltid bättre. Men vägen till målet tycks vara lång. Och uppförsbacke är det... eller rättare sagt ett rent helvete. Att pendla mellan gråt o tankar om att hoppa från balkongen på 5:e våningen dagligen gör vilken människa som helst galen. Inte konstigt att man får ont i magen o sömnproblem. Vad doktorn än säger om att inte stressa, försöka träna, äta bra o ta det lugnt... Det är ju bara att glömma. Visst kan man springa runt med ett leende på läpparna men hur länge orkar man? Jag är stark men det känns som jag håller på att knäckas, och speciellt just nu. Det är tur man har sin familj o sina vänner. Kärlek till dem som jag älskar, ni är bäst!
När inte ens godis smakar gott
Då är det inte roligt. Nej fy fan vilken sämste dag jag haft. Den började bra tyckte jag. Jag va på bra humör. Men så snabbt det förändrades... Näe jag hatar det här! Fy usch blä, finner inte orden för min avsky. Jag vill vara en glad danskatt all of the time. Och jag har lösningen på det. Vänta ni bara!
Pinsamt!
Bajsdagar
Livet är fyllt av bajsdagar. Men vi får hoppas att det inte är dem vi kommer minnas. Det va lite upp o ner i helgen o på jobbet känns det inte heller särskilt kul. Det ska bli riktigt skönt att få komma hem till familjen o mysa o ta det lugnt. Jag längtar så himla mycket! Får se om jag tar tåget eller om jag hinner bli klar med mina grejer till torsdag. Idag va jag faktiskt tvungen att bryta mitt shoppingförbud för att kunna bli på bättre humör. Gissa om jag fick ett par jättefina skor eller?? Kanske kommer en bild imorrn ;)
Så här är det i Stockholm
Hittade den hos
Molly. Så söt att jag snodde den!
Hang down your head
Hang down your head, Tom Dooley
Hang down your head and cry
Hang down your head, Tom Dooley
Poor boy, you’re bound to die
Vissa dagar vill man bara dö.... Men jag hoppas den här känslan släpper snart.
Buhuu
Ynklig o trött. Hur mycket sömn, te o vatten kan man behöva? Helt förstörd känner jag mig. Ledsen över att missa vårruset o ännu värre premiären av FMK på f12 med UMYO. Men är man sjuk så är man. Natti!
Vårruset vs. Halsont
Igår gick jag hem från jobbet direkt i säng. OOOOONT i halsen. Det började kvällen innan men jag tänkte att det gick sova bort o på morgonen kändes det inte så farligt. Så där att det försvinner nog under dagen. Men tji fick jag. Tror jag hade feber när jag kom hem. Försökte äta lite mackor o dricka massa te men var liksom inte hungrig. Riktigt besviken på att jag inte kunde va med i Vårruset. Halsontet vann. :(
Imorse när jag vaknade hade jag knappt nån röst o när jag ringde min chef sa han: Mia du låter krasslig, stanna hemma idag o imorrn om det inte känns bättre.
Vill hem nu..
Vi har pratat om att gå ut. Det är min sista helg här o jag har inte sett nåt av San Diegos nattliv. Jag har gjort mig i ordning o är färdigfixad innan middagen bara för att jag vet att jag är seg på att göra mig klar. Mange o Kristin är ute men skulle komma hem innan utgången... Ännu har de inte dykt upp. F&P har suttit i pyjamas hela kvällen o gäspat o klagat på att de är trötta (vilket underförstått betyder vi orkar inte gå ut). Innan klockan ens slagit elva sitter jag ensam i tvsoffan igen. Lördag kväll. I San Diego. Det är inte ens San Diego, det är El Cajon. Låååååångt överallt härifrån, man tar sig ingenstans utan bil. Inte konstigt att amerikanare är feta... Det går inte ens buss här.
Mitt liv suger. Jag är ensam. Jag är faan jämt ensam. Jag hatar det här. Jag vill hem. NU.
Det känns som det är min lott i livet att vara ensam, bli besviken o sviken av "vänner". Jag ska aldrig göra planer med någon någonsin igen om jag kan undvika att känna så här.
Och säg inte att jag inte försökt, jag har försökt göra det bästa av situationen, njutit av vädret, poolen o stranden. Men enough is enough! Nu orkar jag inte låtsas mer!!
