MiaPetite

Då känns det alltid bättre. Men vägen till målet tycks vara lång. Och uppförsbacke är det... eller rättare sagt ett rent helvete. Att pendla mellan gråt o tankar om att hoppa från balkongen på 5:e våningen dagligen gör vilken människa som helst galen. Inte konstigt att man får ont i magen o sömnproblem. Vad doktorn än säger om att inte stressa, försöka träna, äta bra o ta det lugnt... Det är ju bara att glömma. Visst kan man springa runt med ett leende på läpparna men hur länge orkar man? Jag är stark men det känns som jag håller på att knäckas, och speciellt just nu. Det är tur man har sin familj o sina vänner. Kärlek till dem som jag älskar, ni är bäst!