MiaPetite

Efter att ha försökt spara ut håret under en väldigt lång tid så blev jag så less på frisörer som bara klippte av för mycket. Håret kom liksom aldrig nedanför axlarna. Så jag har vägrat gå till frisören under ett års tid. Kanske inte jättebra för håret men nu har det iaf kommit en bit på väg tycker jag. Och håret har verkligen inte varit så risigt som jag trodde att det skulle vara under detta år. Men igår var det dags. Jag chansade på att det skulle finnas drop-in-tid i PUB-huset hos frisörerna där, fanns det inte så var det ingen fara.. Men det fanns tid om en kvart!! "Usch vad har jag nu gett mig in på? Kommer de säga att de måste klippa av allt så kommer jag gråta." Det är ju lite därför jag vägrat gå att klippa mig... rädslan att de tar allt. Så blev det iaf inte.

 

Julia som min frisör hette förklarade att det egentligen behövdes klippa ganska mycket men hon förstod att jag ville behålla längden. Jag sa att hon fick ta 2 cm och eftersom det ändå klipps upp lite så försvinner ju ändå mer av det slitna. Hon höll med men sa att jag inte bör vänta så jättelänge till nästa klippning ändå, hellre klippa ofta och väldigt lite. Sen visade det sig att hon kom från Ås, utanför Östersund. Alltså vad är oddsen för att man blir klippt av en jamtlandstaus i storstan?! Hur som helst så blev det väldigt bra och jag kände mig trygg i hennes händer. Det syns knappt att jag klippt mig men håret känns genast så mycket fräschare. Jag ska definitivt gå tillbaka till Julia nästa gång det är dags.

 

Senare blev det Totte-kalas. Hade äntligen tagit mig tid att laga min favoritklänning som hade ett hål i sidan så jag kände mig jättefin på alla sätt. Skruffarna fick stanna hemma. Måste säga att de varit så otroligt gosiga och mysiga senaste tiden. Oliwers personlighet har kommit fram mer och han är så otroligt fin. Hjärtat smälter när han ligger uppochner och kurrar.