Det är sån tur att jag har mina älsklingar här hemma. Dagarna skulle vara otroligt långa utan dem. Oliwer börjar känna sig allt mer hemma nu och kan hoppa upp i knäet på mig eller lägga sig bredvid mig i soffan. Mys! Tidigare va han så rädd, minsta rörelse fick honom att springa all världens väg och gömma sig under sängen eller bakom soffan. ♡

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0