Värkande ben

Mina ben dödar mig. De är fortfarande helt möra och jag ser ut som en gammal tant när jag staplar mig fram. ;)

Men det är ändå en skön värk nu. Inte som igår när jag nästan ville gråta för för jag inte kunnat sova på två nätter pga värken. När jag undvek att gå på toa för jag knappt kunde sätta mig eller ta mig upp.

Idag promenerade jag hem, över västerbron och kärlekslåsen. Benen ömma men de tog mig fram. Imorrn hoppas jag det känns bra och då vill jag springa lite igen. Men nu ropar John Blund på mig. Säg god natt Mia, vi ses imorrn!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0