Pappa & jag
En bild på oss före loppet. Pappa peppad som tusan. Jag med megadeluxeångest. Över att jag inte tränat löpning på över en månad eller mer plus att jag ALDRIG har sprungit en mil! Men det gick. Nån slags grundkondition hade jag ändå. Jag sprang, joggade och i de backar som jag inte orkade springa uppför gick jag i rask takt. Vi tog oss runt på 1 timme och 19 minuter. Pappa kunde säkert kommit i mål mycket snabbare men han ville springa med mig. :) Min krutpappa. Vilken hjälte han är i mina ögon.
Krut pappa & dotter! Grattis till gott genomförande
Duktiga ni är <3 <3
Är så STOLT över båda..
TACK! Det känns värre i kroppen idag än igår och jag kan knappt gå i trappor eller sätta mig på toa. ;) Men det va kul att springa Midnattsloppet och jag kan absolut göra det igen :) Men öva innan då förstås!!!
