Borta bra men hemma bäst
Vi har flyttat hem nu, jag och katterna. I väntan på att vi kan byta till nåt större. Det kändes lite trångt hos Anders, två katter och så vi i en tvåa. Och jag hade ju inte några av mina möbler där, så kändes inte riktigt som vårt hem. Även om vi haft det väldigt mysigt.
Det är ingen brådska men jag hoppas det inte tar allt för lång tid att hitta nåt större. Det blir skönt att få lite mer space, men jag kommer sakna allt det vardagliga och det mysiga med att alltid somna och vakna tillsammans!
Rufus känner sig som hemma redan, han kände igen sig tror jag. Men räddharen Oliwer har ju aldrig varit här och gömde sig därför under soffan ett bra tag. Nu är han framme men så fort jag plockar med något eller om Rufus går förbi så blir han rädd. Han har alltid varit lättskrämd men jag hoppas det försvinner så han blir lika lugn som Rufus. Inte så orolig i själen. Vi är ju hans familj nu. :)
