Tro, hopp & kärlek
Varför ska det vara så svårt jämt? Eller alltså, är det jag som är besvärlig och vill ha för mycket? Jag har inte tålamod att vänta forever... Det känns iaf alltid som om jag väntar för länge på det goda. Jag drömmer om samma saker nu som jag drömt om sedan jag var 15. När ska de drömmarna gå i uppfyllelse? Var jag än vänder mig ser jag folk som förlovar sig, gifter sig, är gravida, precis har fått sitt första barn, sitt andra barn, ska ha sitt tredje barn eller köper ett hus.
Att inte känna någon stress eller press när jag ändå är i den ålder då jag trodde jag skulle ha något av allt detta, det är svårt. Jag vet att allt har sin tid. Men det hjälper inte när folk runt omkring säger det till mig. Inte heller när de säger "tänk vad skönt du har det, som inte har barn o kan göra vad du vill när du vill..." När jag ändå känner att jag är redo för alla dessa saker. Jag antar att jag skriver detta nu för jag har en 30-årskris. Och det känns lite som om jag förlorat hoppet.
Kommentarer
Postat av: Sandra
Det är väl fullt normalt att känna den stressen. Sen blir de ju aldrig bättre om man träffar folk(läs killar) som ska ta de så fruktansvärt långsamt, gärna dejta i flera månader oxå för att de e rädda för att binda sig. Oftas är dessa män inte helt med på noterna, de är inte tillräckligt förälskade/kära för att binda sig.. Och sen finns det ju de som bara inte vill, men jag tror att även de bara inte är kära.
Du kommer att få din familj en dag, det är du värd! Och du är värd att satsa på kom ihåg det !
Och alla de här som har allt det där i säger att du ska vara glad att du inte har det, de säger de nog i all välvilja för att du ska njuta av tiden NU och inte bara uppskatta den senare
Kram på dig
Trackback
