sönder o samman

Vissa stunder känner man sig bara trasig... Spelar ingen roll hur många vänner man har, hur underbar familj man har, eller vilket fantastiskt bra jobb man har, eller var man befinner sig. Hur många snälla o tröstande ord man än hör så kan de inte ta bort känslan av att något känns trasigt. Hittade nåt som gjorde mig riktigt glad för en stund igen, o lika snabbt försvann det....

Och handleden känns värre än någonsin pga att man måste diska... Please ge mig en diskmaskin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0